Så mycket känslor i omlopp......

Här ligger jag i soffan och hostar och fryser........ Egentligen skulle jag varit med alla min jobbarkompisar på Visingsö idag. Kick-off, så fint väder har dom och allt detta roliga med remmalag, äta god mat, glada skratt....
Inte utan att jag tycker lite synd om mig själv.......

Försöker ge min älskade dotter allt stöttning jag kan isista minuten fixandet med, vaccinationer, boende och packning.
Idag fick hon reda på sit boende i SantaMonica, lägenhetshotell med delad lägenhet, 4 stycken i varje. Hon blev såå nöjd. Jag nickar och instämmer för vad kan man annat göra? Detta är en helt ny värld och dit ska min lilla tjej
åka alldeles själv ( Ja inte helt eftersom hennes bästa kompis ska till smamma ställe) Jag verkligen beundrar hennes mod och allt hon fixat till detta. Allt själv och med lite hjälp av CIS i Göteborg. Hoppas allt blir som hon förväntar sig och att hon blir tusen erfarenheter rikare.

Själv ska jag försöka att inte oroa mig, ta det lugnt och förlita mig på att allt ska bli bra........ MEN det är så himlajätte långt bort!!! Dessutom kommer tystnaden att lägga sig här hemma, hon är den som bott hemma på heltid sista året... Hon är en social, glad och härligt spontan tjej så gissa vilekn tomhet det blir.
Tur är väl ändå att jag har två av mina älskade barn i närheten även om de inte bor här, R kommer varannan helg. J har eget boende i stan, hon bjuder gärna på en pratstund i sitt kök över en kopp kaffe. Även det en helt ny känsla.
Visst växer man med sina barn och vet att de är stora.... 22, 20 & 16 år. Då är man stor! Men  i mammas hjärta är och förblir de dessa underbara varelser man fött fram och som jag är utsedd att ta hand om. Visst är det så?

Vad mycket känslor det är i omlopp, vem sa: "Små bekymmer med små barn, stora bekymmer med stora"?
Bekymmer och bekymmer, men mycket tankar!

Nu skajag bara vila och försöka bli frisk så att jag kan njuta av den sisita sommarvärmen. Kram Aase

Kommentarer
Postat av: sannaf

Oooooooooo jag förstår att det måste kännas jobbigt!
Jag tycker det är jobbigt att mina barn börjar gå själva till sina kompisar och att de klarar så mycket själva och har blivit så stora.... Förutom minstingen då ;)
KRAM till dig och jag förstår att du lääääängtar efter henne!

2007-08-19 @ 20:45:42
URL: http://sannaf.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0